Målet är nära och lässtopp(?)

Nej, jag har inte glömt bort er jag lovar! Jag har bara haft väldigt fullt upp det senaste! Om ni inte redan visste det så tar jag studenten om bara lite mer än en månad. EN MÅNAD! Sedan har jag typ 23 dagar kvar på mig att lämna in alla mina uppgifter, vilket betyder att jag drunknar i skolarbete, plus att jag har seperationsångest inför att lämna skolan! Detta betyder att jag varken har hunnit läsa eller skriva här särskilt mycket.

Nu är det nog med ursäkter och till det roliga. Jag har nämligen tagit ett lässtopp. What? What?! WHAT?! Jo, jag ska förklara mig. Jag har bestämt mig för att jag har så mycket att göra att jag har inte tid att sätta mig in i en bok för tillfället, vilket kan göra att jag inte upplever berättelsen som så fantastisk som den är! Så jag har bestämt mig att jag inte ska läsa förrän den 23 maj då alla arbeten i skolan ska vara inlämnade. Detta blir också som en liten morot, för då kan jag verkligen gräva ner mig i alla fantastiska böcker som står här hemma olästa.

Jag har även skapat mig en annan morot, nämligen att det är en viss bok som jag ska få köpa så fort jag har skickat in det sista arbetet, nämligen den här:

 

Jag älskade den första boken, jag älskade den andra boken, så förväntningarna är minst sagt höga på denna avslutning!

Cover Reveal: Talon av Julie Kagawa

I november kommer ännu en serie av en av mina favoritförfattare. Efter att ha betat av vampyrer och älvor ger hon sig nu på drakar. Väntar med spänning på denna bok!

Wake, Jane Eyre, Legend

Författare: Amanda Hocking

Utgiven: 2012

Sidantal: 309

Tre otroligt vackra, men skumma, tjejer har dykt upp i stan och en kväll festar Gemma med dem. Dagen efter hittas hon medvetslös på stranden av sin syster och efter det börjar märkliga grejer att hända med Gemma. Snart dras hon in i en djup och mörk ny värld.

 Intressant paranormal som är annorlunda mot de tidigare jag läst. Det var ändå något som gjorde att jag inte riktigt föll för berättelsen, men definitivt en bra bok som jag kan rekommendera!

Författare: Charlotte Brontë

Svensk Titel: Jane Eyre
Utgiven: 1847

Sidantal: 507

Föräldralösa Jane växer upp i hos sin elaka moster, men hon lyckas komma in på en internatskola för flickor och senare blir hon guvernant. Arbetet tar henne till Thornfield Hall där hon möter den mystiske Edward Rochester.

Bra handling och en fantastisk huvudkaraktär. Dock hade jag problem med att den var så lång och det kändes som att språket står i vägen för själva berättelsen!

Författare: Marie Lu

Svensk Titel: Legend
Utgiven: 2011
Sidantal: 291
Day är Republikens mest efterlysta brottsling. June är Republikens underbarn. Efter ett serie händelser hamnar de på ett äventyr som avslöjar mörka hemligheter och sanningar om Republiken och hur hårt de arbetar för att hålla vissa saker hemligt.

Tack Modernista för recexet!

Spännande ny dystopi! Något förutsägbar men jag tycker inte att det förstör så mycket. Har lite problem med att karaktärerna är så unga, men annars riktigt bra!

Rädslan för bok nummer två

Det händer väldigt ofta att att jag läser en riktigt bra bok. Bra karaktärer, bra handling, lite kärlek. Man faller för karaktärerna och känner bara att allt funkar! Boken slutade bra och karaktärerna var lyckliga och kära. När man har läst ut boken så är man i den där flodvågen av lycka och besatthet.

Sedan kommer det stora problemet.

Bok två.

Allt faller.

Karaktärernas förhållande knakar i fogarna då de båda ljuger och håller hemligheter från varandra, ofta har den ena parten en väldigt stor hemlis som den försöker undanhålla så gott det går. Det dyker också upp ett stort problem i boken där karaktärerna visar sig stå på olika sidor och all den där lyckan som fanns i slutet på första boken har bara försvunnit.

Varför gör ni så här mot mig?! Ja, jag vet att allt inte alltid kan vara en dans på rosor hela tiden, men varför måste alla böcker som kommer som nummer två i en serie se i princip likadana ut? Tjejen och killen gör slut, många gånger bara på grund av ett litet missförstånd, sedan blir de ändå tillsammans i slutet igen. Det känns så uttjatat och bara för att man vet typ hur de kommer att sluta så blir det extra trögt att ta sig igenom boken.

Problemet med dessa problem som uppstår i bok två är en av anledningarna till varför jag har ett par stycken uppföljare i hyllan som står där och samlar damm. För jag är rädd för att de bara ska innehålla en massa relationstjafs.

Hur känner ni inför den andra boken i en serie?