Rädslan för bok nummer två

Det händer väldigt ofta att att jag läser en riktigt bra bok. Bra karaktärer, bra handling, lite kärlek. Man faller för karaktärerna och känner bara att allt funkar! Boken slutade bra och karaktärerna var lyckliga och kära. När man har läst ut boken så är man i den där flodvågen av lycka och besatthet.

Sedan kommer det stora problemet.

Bok två.

Allt faller.

Karaktärernas förhållande knakar i fogarna då de båda ljuger och håller hemligheter från varandra, ofta har den ena parten en väldigt stor hemlis som den försöker undanhålla så gott det går. Det dyker också upp ett stort problem i boken där karaktärerna visar sig stå på olika sidor och all den där lyckan som fanns i slutet på första boken har bara försvunnit.

Varför gör ni så här mot mig?! Ja, jag vet att allt inte alltid kan vara en dans på rosor hela tiden, men varför måste alla böcker som kommer som nummer två i en serie se i princip likadana ut? Tjejen och killen gör slut, många gånger bara på grund av ett litet missförstånd, sedan blir de ändå tillsammans i slutet igen. Det känns så uttjatat och bara för att man vet typ hur de kommer att sluta så blir det extra trögt att ta sig igenom boken.

Problemet med dessa problem som uppstår i bok två är en av anledningarna till varför jag har ett par stycken uppföljare i hyllan som står där och samlar damm. För jag är rädd för att de bara ska innehålla en massa relationstjafs.

Hur känner ni inför den andra boken i en serie?