Allegiant

VARNING! Denna recension kan innehålla spoilers för den som inte har läst föregående böcker!

Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #3
Utgiven: 2013
Sidantal: 526

 The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.

Jag skojar inte när jag säger att detta var en av de mest efterlängtade böckerna 2013.  Jag hade längtat efter den, efter cliffhangern i Insurgent så hade jag mycket höga förväntningar på den och när jag fick den i julklapp så kunde jag inte vänta med att sätta mitt bokmärke i den.

Det jobbiga är att jag aldrig blivit så besviken på en avslutande bok i en serie som har varit så bra och intressant som jag blev på denna...

Jag har älskat nästan alla karaktärer i den här boken. Dock har jag aldrig riktigt gillat relationen mellan Tobias och Tris. Den känns inte som att de är riktigt bra för varandra och i den här trodde/önskade/hoppades jag speciellt vid ett tillfälle att de skulle göra slut. Det känns som att Tris och Tobias nästan går bakåt i utvecklingen i den här boken, medan alla andra karaktärer går framåt! Det var bara jobbigt när de var tillsammans!

I denna boken läser vi ur både Tris och Tobias perspektiv. Det värsta är bara att Tobias kapitel känns lite överflödiga. De båda berättarrösterna är också väldigt lika vilket gör att det är svårt att komma ihåg vems perspektiv som man läser ur. En annan sak som är tråkig är att det i denna boken för första gången märks att detta är Roth's debutserie.

Det allra största problemet jag har med den här boken är att det känns som att man har tappat bort den röda tråden. När de kommer ut från staden känns det inte som att de bryr sig så mycket om den alls! De fokuserar alldeles för snabbt på nya problem och tar inte itu med de gamla som de var så inne på att lösa när de åkte. Det känns liksom som att det är en helt annan historia än Divergent och Insurgent!

Missförstå mig inte, det fanns bra sidor också. Det var ungefär hundra sidor mitt i boken som var riktigt spännande och sedan de sista kapitlen. Jag älskade Christina i den här boken, hon står verkligen ut som en varm person här och får äntligen ta lite plats!

Det var ett okej avslut på serien, men jag är inte helt nöjd. Det kändes liksom inte som att det var ur serien Divergent som jag läste. Men jag älskade det sista stycket som var innan epilogen det var en av de finaste sakerna i hela serien! Men utan epilogen hade det typ bara varit en dålig bok rakt igenom...

Och förresten ÄLSKAR jag slutet!

Spoilerbabbel (läs inte om du inte har läst ut hela boken, markera för att läsa):
- HUR DUM FÅR TOBIAS VARA!! Jag menar, jag kan förstå hur han tänker med avundsjuka och så, MEN GUD han kan väl åtminstone tänka efter lite och tänka på det som Tris säger innan han går med på någonting så stort!
- Uriah DÖR! Han har varit en av mina favoriter sedan början! Förlåt Tris but I totally blame it on Tobias...
- Tris DÖR!!!! Wow! Jag älskar att Roth är så modig och tar död på en så älskad karaktär! Hon gör det med värdighet också! Det känns inte som att hon försöker att dra till mer uppmärksamhet till serien utan nu när jag tänker på hela serien så känns det som att allt hela tiden har lett fram till Tris död. Det var en av de bästa sakerna i hela serien tycker jag!
- De sista orden ur Tris perspektiv var fantastiska!
- Jag hade tyckt att det hade räckt att skriva berättelsen ur Tris perspektiv och sedan gå direkt till epilogen och möjligtvis då bara lagt till några saker i den ifall något behövde förklaras. För med Tobias kapitel blir boken långsam och det känns som att man frångår ett koncept!
- Slutet är riktigt bra! Det känns fräscht! Jag var rädd att det skulle härma Mockingjays olyckligt lyckliga slut, eller Harry Potters lyckliga slut! Men jag älskar det lyckliga olyckliga slutet!
- (Med ett undantag!) Är det bara jag som önskar att Tobias i epilogen kunde ha varit tillsammans med Christina eller Cara?! Det känns som att hela boken handlar om att man ska gå vidare och jag tycker då att det hade passat!