Varför vi ska skriva inom vår favoritgenre

För ett par dagar sedan skrev jag om varför man inte ska skriva inom sin favoritgenre. Men vad håller jag på med då? Jo, att skriva inom min favoritgenre, dystopi. Så då får jag ju fundera vidare, varför ska man skriva inom sin favoritgenre?

Inom favoritgenren har man läst många böcker. Man vet precis hur det ska vara och man kan lätt hitta hålen i berättelserna som inte håller måttet, man förälskar sig också mycket lätt i en välskriven bok inom genren. Vilket också betyder att man vet precis vilka fallgropar som man kan falla ner i, detta gör att du är vaksam för dessa och inte lika lätt faller ner i dem.
 
En annan fördel är att eftersom vi har läst många böcker tidigare så har vi koll på vad man har gjort tidigare vilket egentligen gör det lättare att inte skriva en historia som är likadan en som har skrivts tidigare. Detta gör också att du kan ta hjälp av dina favoritböcker för att lappa ihop de hål som kan uppstå. T ex om du skriver om vampyrer och funderar på vad som ska hända när de går ut i solen, då kan du kolla på vad som tidigare har gjorts för att förklara. Men kom ihåg att sätta din egen tvist på det! (Gör inte dina vampyrer glittriga av solen, men kanske av vitlök?)

Har du känt att du saknar något inom din favoritgenre? En sorts berättelse, karaktär eller tema? Sitt inte bara där då. Skriv ned det på en lapp eller i anteckningarna på mobilen och spara det. För det kan utvecklas till en riktigt bra idé som är precis vad din favoritgenre i nuläget saknar. Och hur skulle du veta att genren saknar det om det inte vore din favoritgenre?

Jag ska ge er ett litet extra tips om att skriva inom sin favoritgenre. Vänta! Vänta tills du har kommit på en riktigt, riktigt bra historia som är hyfsat unik. Jag har påbörjat många dystopiberättelser tidigare, men jag har inte ens orkat förbi 10 000 ord, för jag inser att det är platt eller kopierat. Och då är det inte kul. Så vänta, skriv något annat för när du minst anar det så träder de där karaktärerna med de där livshistorierna in i din hjärna och då kan du skriva hur många ord som helst om dem!

Läs gärna mitt tidigare inlägg om "Varför vi inte ska skriva inom vår favoritgenre".

Varför vi inte ska skriva inom vår favoritgenre

Jag har tänkt lite på hur och framförallt vad jag skriver och jag har insett att även om jag har läst väldigt mycket paranormal och övernaturligheter, så har jag väldigt svårt för att skriva inom den genren. Vilket har fått mig att fundera, ska man verkligen skriva inom sin favoritgenre?

Min favoritgenre är kort och gott Dystopi. Jag älskar hur man skruvar den världen vi lever i nu och gör den till en framtidsskildring, hur man på så vis belyser våra samhällsproblem. Jag älskar Dystopi-genren så mycket att jag skrev en vetenskaplig uppsats på tio sidor om genren. Det är min favoritgenre, helt enkelt. Men skulle jag kunna skriva en dystopiberättelse själv?

Inom sin älsklingsgenre har man ofta en bok som man tycker är bäst, en bok som inspirerar en. En bok som man ibland kan komma på sig själv att tänka: "Tänk om jag hade skrivit den" eller "Hoppas jag kommer på en lika bra idé". Sedan börjar man skriva en berättelse och man kommer en bra bit in, halvvägs typ, eller man kanske hinner skriva färdigt hela boken innan man inser att: Okej, detta handlar om en pojke som placeras ut i en stad med tio andra ungdomar och det hela går ut på att de ska döda varandra inför publik. Liknar det något annat kanske? Problematiken blir här att favoritboken, som du skulle inspireras av, kopierar du.

Okej, men om jag har en berättelse som är bra, den kanske liknar min favoritbok pyttelite men det är inte så farligt, inget som stör. Varför ska jag då inte skriva inom denna genre? Tänk på att detta är en genre som du älskar, med böcker och berättelser som du nästan är besatt av. Risken är stor att du skriver något som du i stunden älskar och tycker verkar bra, och det kanske är jättebra(!). Men när du sedan läser igenom texten ser du felen och bristerna, och du ser enbart detta, och det finns inte en chans i världen att din berättelse skulle kunna mätas med dina favoritböcker. Detta leder till att du lägger undan texten för gott. Då kvittar det hur mycket potential din text har, hamnar du i de negativa tankarna kommer du aldrig att vilja röra din text igen.

En annan fälla du kan hamna i är att du så gärna vill skriva något inom favoritgenren att du ignorerar andra berättelser som kommer till dig och bara försöker pressa fram den där perfekta berättelsen inom "din" genre. Detta kan i värsta fall leda till att du glömmer bort den där berättelsen som faktiskt var riktigt bra, för att fokusera på något frampressat och konstlat.


Snart kommer det även ett uppföljningsinlägg: "Varför vi ska skriva inom vår favoritgenre".

Tips: Koffein löser upp skrivkrampen!

Har du problem med skrivkramp? Ett litet tips kan vara att dricka en kopp kaffe, koffeinet drar direkt till hjärnan och du får en energikick. (Om du inte brukar dricka kaffe, ta hälften mjölk och svep den. Det kanske inte smakar så gott men du får i alla fall energi!) Detta får i alla fall mina fingrar att flyga över tangentbordet! Texten kanske inte blir så bra men det får igång skrivandet och då brukar berättelsen komma av sig självt! Ibland, speciellt i första utkastet, gäller kvantitet över kvalitet!

(Ja, jag dricker kaffe medan jag skriver detta.)

Vad förväntar vi oss?

För ett tag sedan pratade jag med min syster om en huvudkaraktär. Jag nämnde då att jag inte tyckte att huvudkaraktären passade ihop med den manliga huvudkaraktären och att jag inte tyckte att de skulle bli ihop. Då fick jag svaret: "Men är det inte ganska självklart att de blir det!" Vilket fick mig att börja tänka. Vad förväntar vi oss egentligen?
Min första tanke var: Vet jag någon bok där den manliga och kvinnliga karaktären inte blir tillsammans? För att undvika att spoila genom att diskutera olika karaktärers relationer tänker jag bara svara ett simpelt: Nej.

Min andra fråga blir: Ska de leva lyckliga i alla sina dagar? Det är oftast väldigt tillfredsställande när man läser "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar..." eller något liknande. Men ibland snubblar man över den frasen och inser att det inte alls känns rätt, att de borde avslutat sin relation eller att de inte ens borde ha blivit tillsammans.

Sista frågan blir: Ska det alltid ha ett lyckligt slut? Jag tycker inte det, jag älskar olyckliga slut! Men man ska komma ihåg att slutet ska passa historien, ett tvingat olyckligt slut är lika dåligt som ett tvingat lyckligt! Men när det känns som att historien inte ska sluta "lyckligt" så ska den inte det, hur jobbigt det än är att det händer favoritkaraktärerna.

Då kan man fundera vidare; hur påverkar lyckliga slut vår syn på livet i allmänhet?

Månadens Genre: Young Adult

Här listar jag tolv olika genrer, en varje månad. Jag beskriver genren lite kort och ger sedan min åsikt och exempel på bra böcker inom genren!

Young Adult, nästan mer känd som YA, är en stor genre som innefattar alla böcker som riktar sig till tonåringar och unga vuxna. Genren tar ofta upp teman som identitet, sexualitet, misshandel, mobbing, alkohol och droger. Alltså sådana saker som man ofta brottas med under tonårstiden.

Denna genre är väl den jag har läst mest. Ibland så är det riktigt bra, men det finns också böcker som är så cheesy och klyschiga som det kan bli. Jag tycker att YA lindar in världen och förfinar den lite, på gott och ont. Det är många gånger tydligt vilka som är onda och goda. (Många av de "onda" karaktärerna visar sig att de inte är onda, eller så blir de goda.) Träffar man någon vid 15-17 års ålder blir man kär direkt och håller ihop resten av livet, det är dessutom normalt att gifta sig vid 18 år. (Notera att det självklart finns fall då detta händer i verkligheten, men det är mer undantaget som bekräftar regeln.) Man romantiserar världen helt enkelt. Men samtidigt är det en genre riktad till tonåringar och det ska inte vara för rått och hemskt!