Veronica Roth pratar om slutet på Divergent-serien

Jag har en länk som är till er som har avslutat Allegiant av Veronica Roth. Där hon pratar lite om hur hon tänkte när hon avlutade serien. Jag var själv riktigt nöjd med slutet även om boken som helhet inte var som jag förväntade mig. Själv tycker jag också att det är kul att få reda på lite bakgrundsfakta till historien så om ni också tycker det så tycker jag att ni ska läsa inlägget som Roth har skrivit! Dock så innehåller texten STORA SPOILERS om SLUTET på ALLEGIANT! (Klicka på bilden för att komma till inlägget.)

Allegiant

VARNING! Denna recension kan innehålla spoilers för den som inte har läst föregående böcker!

Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #3
Utgiven: 2013
Sidantal: 526

 The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.

Jag skojar inte när jag säger att detta var en av de mest efterlängtade böckerna 2013.  Jag hade längtat efter den, efter cliffhangern i Insurgent så hade jag mycket höga förväntningar på den och när jag fick den i julklapp så kunde jag inte vänta med att sätta mitt bokmärke i den.

Det jobbiga är att jag aldrig blivit så besviken på en avslutande bok i en serie som har varit så bra och intressant som jag blev på denna...

Jag har älskat nästan alla karaktärer i den här boken. Dock har jag aldrig riktigt gillat relationen mellan Tobias och Tris. Den känns inte som att de är riktigt bra för varandra och i den här trodde/önskade/hoppades jag speciellt vid ett tillfälle att de skulle göra slut. Det känns som att Tris och Tobias nästan går bakåt i utvecklingen i den här boken, medan alla andra karaktärer går framåt! Det var bara jobbigt när de var tillsammans!

I denna boken läser vi ur både Tris och Tobias perspektiv. Det värsta är bara att Tobias kapitel känns lite överflödiga. De båda berättarrösterna är också väldigt lika vilket gör att det är svårt att komma ihåg vems perspektiv som man läser ur. En annan sak som är tråkig är att det i denna boken för första gången märks att detta är Roth's debutserie.

Det allra största problemet jag har med den här boken är att det känns som att man har tappat bort den röda tråden. När de kommer ut från staden känns det inte som att de bryr sig så mycket om den alls! De fokuserar alldeles för snabbt på nya problem och tar inte itu med de gamla som de var så inne på att lösa när de åkte. Det känns liksom som att det är en helt annan historia än Divergent och Insurgent!

Missförstå mig inte, det fanns bra sidor också. Det var ungefär hundra sidor mitt i boken som var riktigt spännande och sedan de sista kapitlen. Jag älskade Christina i den här boken, hon står verkligen ut som en varm person här och får äntligen ta lite plats!

Det var ett okej avslut på serien, men jag är inte helt nöjd. Det kändes liksom inte som att det var ur serien Divergent som jag läste. Men jag älskade det sista stycket som var innan epilogen det var en av de finaste sakerna i hela serien! Men utan epilogen hade det typ bara varit en dålig bok rakt igenom...

Och förresten ÄLSKAR jag slutet!

Spoilerbabbel (läs inte om du inte har läst ut hela boken, markera för att läsa):
- HUR DUM FÅR TOBIAS VARA!! Jag menar, jag kan förstå hur han tänker med avundsjuka och så, MEN GUD han kan väl åtminstone tänka efter lite och tänka på det som Tris säger innan han går med på någonting så stort!
- Uriah DÖR! Han har varit en av mina favoriter sedan början! Förlåt Tris but I totally blame it on Tobias...
- Tris DÖR!!!! Wow! Jag älskar att Roth är så modig och tar död på en så älskad karaktär! Hon gör det med värdighet också! Det känns inte som att hon försöker att dra till mer uppmärksamhet till serien utan nu när jag tänker på hela serien så känns det som att allt hela tiden har lett fram till Tris död. Det var en av de bästa sakerna i hela serien tycker jag!
- De sista orden ur Tris perspektiv var fantastiska!
- Jag hade tyckt att det hade räckt att skriva berättelsen ur Tris perspektiv och sedan gå direkt till epilogen och möjligtvis då bara lagt till några saker i den ifall något behövde förklaras. För med Tobias kapitel blir boken långsam och det känns som att man frångår ett koncept!
- Slutet är riktigt bra! Det känns fräscht! Jag var rädd att det skulle härma Mockingjays olyckligt lyckliga slut, eller Harry Potters lyckliga slut! Men jag älskar det lyckliga olyckliga slutet!
- (Med ett undantag!) Är det bara jag som önskar att Tobias i epilogen kunde ha varit tillsammans med Christina eller Cara?! Det känns som att hela boken handlar om att man ska gå vidare och jag tycker då att det hade passat!

Insurgent

Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2
Utgiven: 2012
Sidantal: 525

One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.
Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.

Vi möter Tris igen och låter oss svepas in i hennes värld för andra gången. Tris är lika stark, om inte starkare än i första boken! Hon har tagit sig ifrån förrädarna från Dauntless och flyr till andra regioner av staden. Hon är tillsammans med Four, Tobias, som hela tiden försöker skydda henne. Jag har en liten favorit i boken, det är faktiskt Uriah en utav killarna från Dauntless. Han lättar upp stämningen i boken och sedan älskar jag namnet.
Jag tyckte om berättelsen, men inte fullt lika mycket som den första! Jag gillade den verkligen, men det saknades det där lilla extra som gör att jag älskar den fullt ut! Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det saknas.
Jag gillade hur det slutade, jag ska inte gå ut med det för att det skulle förstöra hela grejen för er. Men det var verkligen en unik tvist!
Jag tror att denna som nästan alla våra dystopiska berättelser är att ställa oss frågan: ”Vart är vår värld på väg?” Därför är den dystopiska genren en av de viktigaste enligt min åsikt.

Ja, som sagt så kan man inte låta bli att ha höga förväntningar på en uppföljare till en bok som Divergent. Jag blev faktiskt lite besviken. För det första blev jag lite irriterad på Tris att hon hela tiden är så vårdslös, samtidigt som jag gillar att hon lever med så stora skuldkänslor. Jag gillar inte att relationen är så skakig med Tobias, även om jag förstår varför den är det. Det är svårt...
För det andra så är det något som saknas. Jag vet inte vad det är men det där lilla extra som gör att pulsen blir skyhög och man blir helt skakis finns inte. Det är en bra bok, men det är ingen som jag blir besatt av!
Jag tycker om många karaktärer i boken, även om jag blir förvånad över mycket som drabbar dom! Den karaktär som dock är mest intressant i boken är som sagt Uriah.
Hela tiden tänker jag på vad annorlunda Tris och hennes vänner är mot dagens ungdomar. Tris är sexton och har skjutit och dödat folk! Jag tänker också på hur pistoler, vapen och slagsmål är vardagsmat för dom. Det är lite svårt att tänka sig i den positionen, tycker i alla fall jag.


Språk: 5/5
Berättelse: 4/5
Karaktärerna: 4/5
Bokomslaget: 4/5
Boken: 4/5


Köp den:
på engelska - Adlibris eller Bokus

Books, books give me more books!!

Hur lång är din att-läsa-lista? 10 böcker? 50? 80? (Har du ingen bok du känner att du vill läsa? Toppen! För vi bokbloggare är till för att ge dig tips, så kolla runt lite!)Jag har 87 i alla fall på min to-read-lista på Goodreads. Det värsta är ju när man inte riktigt vet hur man ska få tid att läsa så många böcker när listan bara blir längre. Hur ska man hinna med allt?!

Jag beställde här om dagen fyra nya böcker och det var en salig blandning där det fanns uppföljare, sådana-böcker-jag-velat-läsa-jättelänge och nya böcker. Slut på tjat och nu ska ni få se vilka böcker som är adresserade hem till mig!

The unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin
Faller under kategorin: sådana-böcker-jag-velat-läsa-jättelänge. Den har fått bra recensioner av många bokbloggare vilket väcker intresset, sedan har den en lite speciell handling och ett coolt omslag.

The Iron Daughter - Julie Kagawa
The Iron Fey del två. Boken som fick mig att älska faeries! Julie Kagawa är en fantastisk författare som alltid överraskar mig. The Iron King var så bra att jag bara var tvungen att beställa uppföljaren!

Glitch - Heather Anastasiu
Nyutkommen bok som handlar om en dystopisk värld där alla människor styrs av datorer. Dom är helt okapabla till att ha egna tankar och känslor. Men plötsligt börjar en tjej glappa och få egna tankar och historien tar sin början.

Insurgent - Veronica Roth
Andra delen i Divergent-triologin. Jag fullkomligt, totalt älskade Divergent så jag hoppas att denna är minst lika bra! (ingen press)

Divergent

Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #1
Utgiven: 2011
Sidantal: 487

In a future Chicago, 16-year-old Beatrice Prior must choose among five predetermined factions to define her identity for the rest of her life, a decision made more difficult when she discovers that she is an anomaly who does not fit into any one group, and that the society she lives in is not perfect after all.

Divergent utspelar sig i en nära framtid där Chicago delats in i femdelar på grund av krig. Alla värderar något, det finns Dauntless som värderar modighet, Candor som värderar ärlighet, Abnegation som lägger vikt på att vara osjälvisk, Amity som strävar efter fred och Erudite som tycker att kunskap är viktigast av allt.
Tris bor i Abnegation med sin otroligt osjälviska familj. Hon har aldrig känt att hon har passat in i sin värld, hon tänker inte alltid på andra före sig själv. När ‘the choosing day’ kommer ska hon välja hur hennes framtid ska se ut, ett val som kommer att förändra henne mer än hon trott.
I oktober kommer äntligen Divergent ut på svenska! (Samma titel) Vilket jag blev jätteglad över att se detta! Språket är fantastiskt, det suger in dig i första meningen och det släpper dig inte ens när du läst ut boken. Jag älskar hur Veronica trollar med meningar, hon blandar korta och långa meningar på ett helt magiskt sätt.

När jag läste om denna bok tänkte jag först: ’dystopi, hmm, kommer detta att bli en halv-bra Hunger Games-kopia?’ Och sedan läste jag alla hyllningar som alla har gett denna boken och på några minuter gick mina förväntningar från bottenlåga till skyhöga. Och tack och lov lever Divergent upp till alla mina föväntningar!
Divergent är så bra! Den kommer att få stå bredvid The Hunger Games i min bokhylla för jag älskar den så mycket! Karaktärerna är så trovärdiga och agerar på ett sätt som man skulle göra i verkligheten. Jag gillar hur hela staden är uppbyggd och hur historien är originell.
Jag rekommenderar den speciellt till fans av dystopiska berättelser och Hungerspelen.

Språk: 5/5
Berättelse: 5/5
Bokomslaget: 5/5
Boken: 5/5


Köp den:
på svenska - Adlibris eller Bokus
på engelska - Adlibris eller Bokus

Två sidor av en bok!

Divergent är en bok som har hyllats av många, även en bok som jag hoppas göra inom den närmaste framtiden. Jag hittade två olika omslag till boken:

 

 

Jag gillar verkligen båda omslagen på olika sätt. 

Låt mig börja med det rosa omslaget. Det är verkligen vackert och man hittar nya detaljer ju längre man tittar på det. Jag älskar hur det är komposerat med tjejen på stenen, fåglarna, texten och staden i bakgrunden som speglar sig! Det är tragiskt och hoppfullt på samma gång!

Det blågråa omslaget är slagkraftigt och starkt, däremot inte lika tragiskt som det rosa vilket jag blir lite besviken på. Det har samma stad i bakgrunden fast i blått och sedan är ju det en stor eldig ring mitt på där. Sorgligt nog får det mig att tänka på The Hunger Games!

Jag gillar det rosa omslaget mer, det känns som om det passar historien bättre! Men jag kanske ändrar mig kanske när jag läst boken!