VARNING! Denna recension kan innehålla spoilers för den som inte har läst föregående bok!
Författare: Becca Fitzpatrick
Svensk Titel: Änglarnas Kamp
Serie: The Hush Hush Saga
Utgiven: 2012 (2013)
Sidantal: 454 (350)
TACK till B. Wahlstöms för detta recensionsexemplar!
Efter Hanks död har Nora ofrivilligt blivit nefilernas ledare och hon förväntas nu avsluta det Hank påbörjat. Hon måste utplåna de fallna änglarna – och därmed utplåna Patch.
Men Nora och Patch har en plan. De ska låta alla tro att de har gjort slut. Sedan ska Nora övertyga nefilerna om att de inte behöver strida mot de fallna änglarna. Samtidigt ska Patch ta reda på så mycket som möjligt om änglarnas avsikter. Tillsammans tänker de sätta stopp för det stora kriget innan det ens har börjat. Fast samtidigt som det drar ihop sig till slutstrid mellan änglar och nefiler, frestas Nora av en överväldigande och beroendeframkallande kraft. En kraft stark nog att krossa kärleken mellan henne och Patch.
Ja, då var vi framme vid den fjärde och avslutande delen av "Hush Hush". Jag hade lagom förväntningar på den här boken. Min bästa vän älskade den, men jag kände ändå inte riktigt att jag var jättetaggad på den här av någon anledning.
Karaktärerna är ungefär likadana som i tidigare böcker. Nora är den normala, lagom populära tjejen med ett uppdrag att rädda världen, typ i alla fall. Patch är supersnygg och man lär inte känna honom på djupet i den här boken heller och Vee är Vee. Min favoritkaraktär, Scott, är med en del också. (SPOILER, markera för att läsa: Varför var de tvungna till att ta död på Scott? Det tillförde ju inte historien något kändes det som. Och VARFÖR visade det sig att Vee var nefil? Jag gillade inte alls det!)
Den här boken var väldigt förutsägbar, väldigt förutsägbar. Jag drogs aldrig riktigt in i handlingen. Men det kändes verkligen som att Fitzpatrick bara slängde ihop något för att få ihop det hon startade i föregående bok. Hela serien har varit väldigt upp och ner, första boken var riktigt, riktigt bra, andra boken var inte så bra, tredje var riktigt bra och fjärde okej. Dock gillade jag det allra sista i boken väldigt mycket, där kändes det som att man verkligen fick ett slut på serien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar