Författare: Tahereh Mafi
Svensk Titel: Rör mig inte!
Serie: Shatter me #1
Utgiven: 2012
Sidantal: 302
TACK PONTO POCKET för detta recensionsexemplar!
Juliette hasn’t touched anyone in exactly 264 days.
The
last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked
her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long
as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too
busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl.
Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds
don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.
The
Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they
threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors
are whispering war– and The Reestablishment has changed its mind. Maybe
Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body.
Maybe she’s exactly what they need right now.
Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.
Jag gillade den här! Väldigt mycket! Juliette är en spännande karaktär och som jag har sagt gillar jag verkligen karaktärer som är mentalt instabila, vilket man kan säga att hon är. Hon är osäker och blyg, men det är helt okej! För att här försöker inte författaren få henne till att bli populär ändå!
Jag hade riktigt höga förväntningar på den här eftersom nästan alla har älskat den! Jag har velat ha den sedan den kom ut i USA, men tog mig aldrig tid att beställa den hem. Sedan kom den på svenska och då blev jag ännu mer taggad på att läsa den. Och när jag såg att den hade kommit med det här omslaget (På bilden) kunde jag inte låta bli!
Skrivsättet är
annorlunda fantastiskt! Jag älskar överstrykningarna i texten. Det bevisar verkligen att man i den här världen inte får säga vad man vill och att man är kontrollerad hela tiden. Att Mafi hackar upp sina meningar ibland och lägger orden på olika rader framhäver Juliettes mentala ohälsa.
Som sagt gillar jag denna starkt, dock blir jag inte helt besatt. Men jag gillar att det är en dystopi som inte fokuserar på själva världen utan på karaktärerna. Det är lite annorlunda!
