Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2
Utgiven: 2012
Sidantal: 525
One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.
Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
Vi möter Tris igen och låter oss svepas in i hennes värld för andra gången. Tris är lika stark, om inte starkare än i första boken! Hon har tagit sig ifrån förrädarna från Dauntless och flyr till andra regioner av staden. Hon är tillsammans med Four, Tobias, som hela tiden försöker skydda henne. Jag har en liten favorit i boken, det är faktiskt Uriah en utav killarna från Dauntless. Han lättar upp stämningen i boken och sedan älskar jag namnet.
Jag tyckte om berättelsen, men inte fullt lika mycket som den första! Jag gillade den verkligen, men det saknades det där lilla extra som gör att jag älskar den fullt ut! Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det saknas.
Jag gillade hur det slutade, jag ska inte gå ut med det för att det skulle förstöra hela grejen för er. Men det var verkligen en unik tvist!
Jag tror att denna som nästan alla våra dystopiska berättelser är att ställa oss frågan: ”Vart är vår värld på väg?” Därför är den dystopiska genren en av de viktigaste enligt min åsikt.
Ja, som sagt så kan man inte låta bli att ha höga förväntningar på en uppföljare till en bok som Divergent. Jag blev faktiskt lite besviken. För det första blev jag lite irriterad på Tris att hon hela tiden är så vårdslös, samtidigt som jag gillar att hon lever med så stora skuldkänslor. Jag gillar inte att relationen är så skakig med Tobias, även om jag förstår varför den är det. Det är svårt...
För det andra så är det något som saknas. Jag vet inte vad det är men det där lilla extra som gör att pulsen blir skyhög och man blir helt skakis finns inte. Det är en bra bok, men det är ingen som jag blir besatt av!
Jag tycker om många karaktärer i boken, även om jag blir förvånad över mycket som drabbar dom! Den karaktär som dock är mest intressant i boken är som sagt Uriah.
Hela tiden tänker jag på vad annorlunda Tris och hennes vänner är mot dagens ungdomar. Tris är sexton och har skjutit och dödat folk! Jag tänker också på hur pistoler, vapen och slagsmål är vardagsmat för dom. Det är lite svårt att tänka sig i den positionen, tycker i alla fall jag.
Språk: 5/5
Berättelse: 4/5
Karaktärerna: 4/5
Bokomslaget: 4/5
Boken: 4/5
Köp den:
på engelska - Adlibris eller Bokus
Vad jobbigt det är att man blir alltid lite besviken till uppföljare, tur att du inte hatade den i alla fall. :)
SvaraRaderaJa, det är alltid lika tråkigt. Men jag hoppas att den tredje och sista boken blir lika bra som den första! :)
RaderaJag är en av de få som faktiskt tycker att Insurgent var bättre än Divergent. :)
SvaraRaderasv: Ja, bara omslaget gör ju att man vill ha den. :)
Sv: Haha, det är bra att jag är förvarnad så att mina förväntningar inte är i topp när jag läser den sen :)
SvaraRaderaJag å andra sidan gillade att relationen mellan Tris och Four var mer skakig i den här boken. Den förra kändes så mycket "poff nu är vi kära och tillsammans och älskar varandra och allt är så himla gulligt och jättebra."
SvaraRaderaI verkligheten svävar man ju inte alltid på små rosa moln :)