Varför vi ska skriva inom vår favoritgenre

För ett par dagar sedan skrev jag om varför man inte ska skriva inom sin favoritgenre. Men vad håller jag på med då? Jo, att skriva inom min favoritgenre, dystopi. Så då får jag ju fundera vidare, varför ska man skriva inom sin favoritgenre?

Inom favoritgenren har man läst många böcker. Man vet precis hur det ska vara och man kan lätt hitta hålen i berättelserna som inte håller måttet, man förälskar sig också mycket lätt i en välskriven bok inom genren. Vilket också betyder att man vet precis vilka fallgropar som man kan falla ner i, detta gör att du är vaksam för dessa och inte lika lätt faller ner i dem.
 
En annan fördel är att eftersom vi har läst många böcker tidigare så har vi koll på vad man har gjort tidigare vilket egentligen gör det lättare att inte skriva en historia som är likadan en som har skrivts tidigare. Detta gör också att du kan ta hjälp av dina favoritböcker för att lappa ihop de hål som kan uppstå. T ex om du skriver om vampyrer och funderar på vad som ska hända när de går ut i solen, då kan du kolla på vad som tidigare har gjorts för att förklara. Men kom ihåg att sätta din egen tvist på det! (Gör inte dina vampyrer glittriga av solen, men kanske av vitlök?)

Har du känt att du saknar något inom din favoritgenre? En sorts berättelse, karaktär eller tema? Sitt inte bara där då. Skriv ned det på en lapp eller i anteckningarna på mobilen och spara det. För det kan utvecklas till en riktigt bra idé som är precis vad din favoritgenre i nuläget saknar. Och hur skulle du veta att genren saknar det om det inte vore din favoritgenre?

Jag ska ge er ett litet extra tips om att skriva inom sin favoritgenre. Vänta! Vänta tills du har kommit på en riktigt, riktigt bra historia som är hyfsat unik. Jag har påbörjat många dystopiberättelser tidigare, men jag har inte ens orkat förbi 10 000 ord, för jag inser att det är platt eller kopierat. Och då är det inte kul. Så vänta, skriv något annat för när du minst anar det så träder de där karaktärerna med de där livshistorierna in i din hjärna och då kan du skriva hur många ord som helst om dem!

Läs gärna mitt tidigare inlägg om "Varför vi inte ska skriva inom vår favoritgenre".

Varför vi inte ska skriva inom vår favoritgenre

Jag har tänkt lite på hur och framförallt vad jag skriver och jag har insett att även om jag har läst väldigt mycket paranormal och övernaturligheter, så har jag väldigt svårt för att skriva inom den genren. Vilket har fått mig att fundera, ska man verkligen skriva inom sin favoritgenre?

Min favoritgenre är kort och gott Dystopi. Jag älskar hur man skruvar den världen vi lever i nu och gör den till en framtidsskildring, hur man på så vis belyser våra samhällsproblem. Jag älskar Dystopi-genren så mycket att jag skrev en vetenskaplig uppsats på tio sidor om genren. Det är min favoritgenre, helt enkelt. Men skulle jag kunna skriva en dystopiberättelse själv?

Inom sin älsklingsgenre har man ofta en bok som man tycker är bäst, en bok som inspirerar en. En bok som man ibland kan komma på sig själv att tänka: "Tänk om jag hade skrivit den" eller "Hoppas jag kommer på en lika bra idé". Sedan börjar man skriva en berättelse och man kommer en bra bit in, halvvägs typ, eller man kanske hinner skriva färdigt hela boken innan man inser att: Okej, detta handlar om en pojke som placeras ut i en stad med tio andra ungdomar och det hela går ut på att de ska döda varandra inför publik. Liknar det något annat kanske? Problematiken blir här att favoritboken, som du skulle inspireras av, kopierar du.

Okej, men om jag har en berättelse som är bra, den kanske liknar min favoritbok pyttelite men det är inte så farligt, inget som stör. Varför ska jag då inte skriva inom denna genre? Tänk på att detta är en genre som du älskar, med böcker och berättelser som du nästan är besatt av. Risken är stor att du skriver något som du i stunden älskar och tycker verkar bra, och det kanske är jättebra(!). Men när du sedan läser igenom texten ser du felen och bristerna, och du ser enbart detta, och det finns inte en chans i världen att din berättelse skulle kunna mätas med dina favoritböcker. Detta leder till att du lägger undan texten för gott. Då kvittar det hur mycket potential din text har, hamnar du i de negativa tankarna kommer du aldrig att vilja röra din text igen.

En annan fälla du kan hamna i är att du så gärna vill skriva något inom favoritgenren att du ignorerar andra berättelser som kommer till dig och bara försöker pressa fram den där perfekta berättelsen inom "din" genre. Detta kan i värsta fall leda till att du glömmer bort den där berättelsen som faktiskt var riktigt bra, för att fokusera på något frampressat och konstlat.


Snart kommer det även ett uppföljningsinlägg: "Varför vi ska skriva inom vår favoritgenre".

Tips: Koffein löser upp skrivkrampen!

Har du problem med skrivkramp? Ett litet tips kan vara att dricka en kopp kaffe, koffeinet drar direkt till hjärnan och du får en energikick. (Om du inte brukar dricka kaffe, ta hälften mjölk och svep den. Det kanske inte smakar så gott men du får i alla fall energi!) Detta får i alla fall mina fingrar att flyga över tangentbordet! Texten kanske inte blir så bra men det får igång skrivandet och då brukar berättelsen komma av sig självt! Ibland, speciellt i första utkastet, gäller kvantitet över kvalitet!

(Ja, jag dricker kaffe medan jag skriver detta.)

Vad förväntar vi oss?

För ett tag sedan pratade jag med min syster om en huvudkaraktär. Jag nämnde då att jag inte tyckte att huvudkaraktären passade ihop med den manliga huvudkaraktären och att jag inte tyckte att de skulle bli ihop. Då fick jag svaret: "Men är det inte ganska självklart att de blir det!" Vilket fick mig att börja tänka. Vad förväntar vi oss egentligen?
Min första tanke var: Vet jag någon bok där den manliga och kvinnliga karaktären inte blir tillsammans? För att undvika att spoila genom att diskutera olika karaktärers relationer tänker jag bara svara ett simpelt: Nej.

Min andra fråga blir: Ska de leva lyckliga i alla sina dagar? Det är oftast väldigt tillfredsställande när man läser "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar..." eller något liknande. Men ibland snubblar man över den frasen och inser att det inte alls känns rätt, att de borde avslutat sin relation eller att de inte ens borde ha blivit tillsammans.

Sista frågan blir: Ska det alltid ha ett lyckligt slut? Jag tycker inte det, jag älskar olyckliga slut! Men man ska komma ihåg att slutet ska passa historien, ett tvingat olyckligt slut är lika dåligt som ett tvingat lyckligt! Men när det känns som att historien inte ska sluta "lyckligt" så ska den inte det, hur jobbigt det än är att det händer favoritkaraktärerna.

Då kan man fundera vidare; hur påverkar lyckliga slut vår syn på livet i allmänhet?

Månadens Genre: Young Adult

Här listar jag tolv olika genrer, en varje månad. Jag beskriver genren lite kort och ger sedan min åsikt och exempel på bra böcker inom genren!

Young Adult, nästan mer känd som YA, är en stor genre som innefattar alla böcker som riktar sig till tonåringar och unga vuxna. Genren tar ofta upp teman som identitet, sexualitet, misshandel, mobbing, alkohol och droger. Alltså sådana saker som man ofta brottas med under tonårstiden.

Denna genre är väl den jag har läst mest. Ibland så är det riktigt bra, men det finns också böcker som är så cheesy och klyschiga som det kan bli. Jag tycker att YA lindar in världen och förfinar den lite, på gott och ont. Det är många gånger tydligt vilka som är onda och goda. (Många av de "onda" karaktärerna visar sig att de inte är onda, eller så blir de goda.) Träffar man någon vid 15-17 års ålder blir man kär direkt och håller ihop resten av livet, det är dessutom normalt att gifta sig vid 18 år. (Notera att det självklart finns fall då detta händer i verkligheten, men det är mer undantaget som bekräftar regeln.) Man romantiserar världen helt enkelt. Men samtidigt är det en genre riktad till tonåringar och det ska inte vara för rått och hemskt!

Nytt på bloggen!

2015 för med sig en del nyheter till bloggen, dels att jag ska vara mycket mer aktiv än vad jag har varit under det gångna året! Det mesta kommer att vara kvar, jag till exempel, men jag känner att jag har börjat fundera på böcker och berättelser på ett så annorlunda sätt det senaste året, vilket också gör att jag vill reflektera det i bloggen!

• Mer fokus på skrivande
  Under det senaste året har jag börjat skriva mycket, mycket mer! Vilket har gjort att jag har funderat mer på till exempel skrivsätt, teman, karaktärer än vad jag någonsin gjort tidigare. Jag kommer inte att uppdatera med hur många ord jag har skrivit varje vecka, utan jag kommer mer prata om problem som kan uppstå när man skriver.
• Månadens Genre
  I början av varje månad kommer jag att lägga ut ett inlägg om en speciell genre. Jag kommer att berätta lite om genren, vad jag tycker om den och sedan ge ett eller flera boktips inom den!
• Recensionerna flyttar till Instagram
  Jag har varit dålig på att skriva recensioner här de senaste två åren. Jag kände att jag behövde hitta ett nytt format att recensera på, vilket då resulterade i mitt instagram-konto(@minbokochjag)! Men där lägger jag inte bara ut recensioner utan även andra vardagliga, roliga boknyheter! (Klicka på bilden till höger för att komma direkt till kontot!)
• Diskussioner om teman
  Jag har kommit på att jag älskar att diskutera teman i böcker! Det är något som kanske låter lite tråkigt. Men att läsa en bok och titta på temat, hur den reflekterar kärlek, ungdomar, vuxna, gamla, jämställdhet, samhällsklasser är hur intressant som helst. Så istället för att låta de tankarna bara koka i mitt huvud ska jag spilla ut de lite här!

Men jag kommer fortfarande ha mina stunder då jag ballar ur om boknyheter (Speciellt om det rör The Hunger Games eller Harry Potter), filmatiseringar och annat smått och gott!

Jag satsar på 2015!

2014 har varit ett otroligt dåligt år för mig bloggmässigt och tidsmässigt. Det har varit så mycket annat som har kommit i vägen och tagit upp min tid. Som tur är har det varit roliga grejer, eller saker som har anknytning till roliga grejer i alla fall!

Året började ju med förberedelser inför studenten, med en massa plugg vilket gjorde att jag under några månaders tid hade ett läsuppehåll. Sedan kom studenten och efter det trötthet och sedan dess jobb jobb jobb.

Men det är en sak, med anknytning till bokvärlden, som inte har tagit stryk av resten av livet och det är skrivandet. Jag skriver mer och mer nu för tiden, vilket är jättekul. Jag har till och med tagit modet till mig och delta i NaNoWriMo (Se inlägget innan.) vilket än så länge har gått bra! Innan så har jag skrivit klart andra utkastet på en berättelse och nu väntar den på ytterligare redigering, medan jag skriver på en dystopi-berättelse. Jag älskar dystopier och hur de reflekterar dagens samhälle, så det kändes rätt.

För att sammanfatta det hela, under 2014 har det varit rätt så tyst på bloggen. Men det tänker jag ändra på till 2015, då blir det nya tag. Kanske lite ändringar, men jag lovar att jag fortfarande kommer att sitta här bakom tangentbordet!

NaNoWriMo, jag tänker hänga på!

November.

30 dagar.

50 000 ord.

 Ja, jag är nervös. Ja, mina händer nästan skakar när jag skriver detta (jag är rädd att ångra mig.) Ja, jag är taggad!

NaNoWriMo, eller National Novel Writing Month, är en månad då massor med människor under en månad (November) har som mål att skriva en roman/långnovell 50 000 ord. Jag håller på att arbeta på en berättelse som jag skrev som gymnasiearbete, den är än så länge lite över 30 000 ord så 50 000 ord på en månad skrämmer mig lite.

Jag har funderat fram och tillbaka i ett år nu om jag ska vara med denna gång och det jag kom fram till var: nu eller aldrig. Jag har tänkt att jag ska vara klar med redigeringen av det utkastet av gymnasiearbete-berättelsen jag håller på med nu och skapa lite distans till det genom att skriva något annat.

Jag bollar med några olika idéer jag har och funderar på vilken jag ska välja till detta projekt. Det gäller ju liksom att jag inte tröttnar... Så nu kommer jag att hålla på med olika förberedelser fram till 1 November. Jag ska uppdatera så ofta jag kan om dem både här och på min instagram @minbokochjag om hur förberedelserna går och hur det sedan går när jag skriver!

Häng på du med så kan vi peppa varandra!

Bokköpsstopp, och varför vi behöver dem!

Det är nog ingen som surfar runt i bokloggsvärlden som inte har hört talas om begreppet bokköpstopp. Men vad är det egentligen? Jo, ett bokköpsstopp är när man under en period väljer att inte köpa några fler böcker. Anledningen till ett köpstopp är oftast att man tycker att man har alldeles för många böcker hemma. Men jag har tänkt lite extra på bokköpsstopp den senaste tiden och har då kommit fram till att det finns fler anledningar till varför man ska ta ett litet uppehåll i bokköpandet!

Det som inte har undgått många är att böcker är ganska dyra och priserna stiger hela tiden.  En bok på svenska kostar ungefär 40-50 kr i pocket, runt 120 kr häftad och mer än det inbunden. Men jag köper oftast böcker på engelska och då kostar det ungefär 70-120 kr i pocket, runt 60-160 kr häftad och 180-250 kr inbundet! Det är helt galna pengar om man tänker efter! Jag köper ungefär 4-5 (vilket egentligen är lite böcker jämfört med många andra!) böcker per månad, det brukar gå på ungefär 350-400 kr, det blir på ett år 4200-4800 kronor per år. Det kanske inte låter jättemycket för alla, men för mig som student är det mycket pengar.

Men problemet är, tyvärr, inte bara att vi blir panka. Personligen älskar jag berättelser oavsett om det är i böcker, låtar, bilder, filmer eller tv-serier. Jag älskar att gräva ner mig i dessa berättelser och lära mig allt om dem! Jag är 99.99 % säker på att anledningen till varför andra människor läser böcker är också därför att de tycker om berättelser. Men vad händer då när vi hamnar i en dålig spiral av köpande? Vad händer när vi vill läsa så många olika berättelser, köper hem så många berättelser, men inte hinner läsa färdigt alla innan nästa bokpaket är beställt? Vad händer när ha-begäret blir större än läs-begäret?

När vi köper böcker för att vi "måste" ha dem, på grund av att den precis kom ut, fint omslag eller "för alla andra har den", tror jag att vi har tappat bort den verkliga anledningen till varför vi egentligen vill ha böckerna. Vi vill ju läsa dem! Sanningen är ju att ingen vill ha en massa olästa böcker i hyllan, som troligtvis inte kommer bli lästa!

Jag tror att den enda lösningen på detta är att lära oss att uppskatta de böcker som vi äger. Gör vi det så kommer vi inte längre att ha några olästa böcker i hyllan längre, för vi kommer att ha slukat varje berättelse som vi äger! Och vi kommer att sluka dem gång på gång! Vi lägger mycket pengar för att få hem våra böcker, men vad händer sedan? Vi läser dem en gång och sätter sedan tillbaka dem på hyllan? Eller så läser vi dem inte ens? Tänk om du skulle köpa massa kläder som du bara använde en gång, eller inte alls, skulle inte det kännas som slöseri med pengar? Vi måste bli bättre på att slita ut våra böcker!

Men det är lätt att sitta här och bara skriva om det, det som kommer bli svårare är att göra slag i saken! Jag har nämligen bestämt mig för att utmana mig själv. För att få köpa en ny bok, ska jag först läsa två böcker som jag redan äger! Det kan vara en oläst bok eller en som jag läser om, det kvittar! Målet med denna lilla utmaning som ska hålla på tills 15 september, är att jag ska lära mig att uppskatta de böcker som jag har!

The Sea of Tranquility

Författare: Katja Millay 
Utgiven: 2012
Sidantal: 426
 
"I live in a world without magic or miracles. A place where there are no clairvoyants or shapeshifters, no angels or superhuman boys to save you. A place where people die and music disintegrates and things suck. I am pressed so hard against the earth by the weight of reality that some days I wonder how I am still able to lift my feet to walk."

Former piano prodigy Nastya Kashnikov wants two things: to get through high school without anyone learning about her past and to make the boy who took everything from her—her identity, her spirit, her will to live—pay.
Josh Bennett’s story is no secret: every person he loves has been taken from his life until, at seventeen years old, there is no one left. Now all he wants is be left alone and people allow it because when your name is synonymous with death, everyone tends to give you your space.
Everyone except Nastya, the mysterious new girl at school who starts showing up and won’t go away until she’s insinuated herself into every aspect of his life. But the more he gets to know her, the more of an enigma she becomes. As their relationship intensifies and the unanswered questions begin to pile up, he starts to wonder if he will ever learn the secrets she’s been hiding—or if he even wants to.

Denna bok fick jag rekommenderad för mig av goodreads, jag klickade direkt hem den främst av tre anledningar: den hade 4.46 i betyg(!), jag ville ha en bok som jag inte hade hört talas om så jag kunde bilda en egen uppfattning, citatet som inleder bokbeskrivningen är så fantastiskt perfekt!

I boken möter vi Nastya som är en tjej som har varit med om något otroligt traumatiskt, vilket har gjort att hon är bara ett skal av vad hon borde vara. Sedan har vi Josh, som lever ensam efter att hela hans familj har tagits från honom. Det är så underbart att läsa om dessa två karaktärer, som är trasiga och bara vill att livet ska passera, finna varandra och skapa en helhet. Han vet hur det är att förlora alla om han bryr sig om och hon vet hur de är att förlora sig själv, men nu får Josh chansen att hitta någon att bry sig om och Nastya kan hitta sig själv igen.

Denna bok är olik allt annat jag har läst, det är en bok som berörde mig på djupet. Karaktärerna är så realistiska och jag tycker det är så bra att författaren, Millay, inte använder sin räddande författarhand för att se till att karaktärerna inte gör för fel och därmed sätter berättelsen ur spel och gör den orealistisk. Ingen karaktär i denna berättelse är perfekt, de är som oss. Saker händer dem, vilket påverkar dem vare sig det är positivt eller negativt och de utvecklas genom det, men gör så klart också misstag.

The Sea of Tranquility är en bok om karaktärer, om människor. Det handlar om att gå vidare och att inte låta det som händer dig definiera vem du är. Utan att du trots vad du har varit med om fortfarande ska definiera dig själv, men också tillåta dig själv att utvecklas och känna. Jag visste aldrig vad som väntade på nästa sida och jag hade ingen aning om hur det skulle sluta, men jag kan nu säga att jag fullkomligt älskade slutet.

Jag är sliten när det gäller denna bok. Å ena sidan vill jag hålla den för mig själv gömd, så ingen kan förstöra hela upplevelsen jag har av boken. Å andra sidan vill jag att så många som möjligt ska läsa boken, för den är så fantastisk och den förtjänar mycket uppmärksamhet och uppståndelse. Detta är en av de mycket få böcker som har fått mig att se på livet på ett annat sätt, jag kommer ärligt talat inte ihåg när jag kände så här för en bok, och dess karaktärer, tidigare!